En sann vän...

Har varit borta med stort B ett par dagar nu. Har i princip varit konstant sängliggande i fyra dagar. Blev riktigt sjuk i lördags kväll. Satte igång med feber och hade redan då grymt ont i halsen. Och så fortsatte det fram tills igår eftermiddag. Då började febern gå ner åtminstone. Sen har halsontet blivit lite bättre nu typ. Har ju fortfarande ont men känns som jag ska kunna äta åtminstone.

Har varit några hemska dagar. Har knappt kunnat äta och dricka, och än mindre fixa saker åt mig själv. Det är såna tillfällen som man märker vem som är ens sanna vän som finns där i ur och skur. Hade brutit ihop, svultit ihjäl och frusit ihjäl av febern om det inte vore för natta. Tack för allt... vet inte hur jag någonsin ska kunna återgälda det.

Nu när jag är lite piggare känner jag ett väldigt stort behov av att bara leva, bara göra någonting... jag är så uttråkad. Jag vill bara träffa min heting... Bara vara frisk och må bra och ha det bra och bara va... Längtar tills lördag eller när det nu blir.

Nu ska jag äta lite frukost ordentligt här... behöver mat mat mat... Känns som halva jag har försvunnit så nu kan man ju nästan frossa utan dåligt samvete... =) Men vi börjar med frukost och tar det därifrån sen...

So long

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0